Det blir inte det där långa inlägget på ett tag, jag har blivit irriterad och arg på vissa bilder som jag tänkte lägga upp bara för att dom inte är så bra som jag hade väntat mig att dom skulle vara.

Men jag har någonting viktigt att säga. Jag sitter och tittar på ett program på tv som för tillfället visar en familj som aldrig visar kärlek eller ger varandra beröm och det märks verkligen på personerna i familjen hur jobbigt dom tycker att det är att göra det.

Så nu ska ni få höra:




Pappa, du är en helt fantastisk pappa som inte alls är så hård som du kanske kan verka. Du är hur omtänksam som helst och vet verkligen när man behöver dig vid sin sida.

Mamma, jag hade aldrig kunnat önskat mig en bättre mamma än dig. Du förstår även om man inte säger någonting, och ingenting tröstar så bra som dina kramar.

Linn, jag tror inte att det finns någon mer omtänksam eller givmild person än dig. Det jag beundra mest med dig att du trots motgångar som du fått i ditt liv orkat kämpa emot och se allt det positiva här i livet.

Petra, du har alltid varit en förebild för mig. Hela min uppväxt, eller i alla fall tonåren och uppåt har jag vågat prata och frågat dig om saker jag inte ens vågat frågat eller pratat med mamma om.

Ni betyder för mig, och jag hoppas att ni vet det.