...det börjar bli jobbigt nu, mycket som händer och ändå går allt så långsamt.

Jobbigast är det att ha dig alldeles för långt borta, och längre ska det bli, det kommer
även bli längre tid mellan det att vi ses, jobbigt, sådant där som skär i hjärtat, men
jag klarar det, vi klarar det v


Nu snart är rummet tomt på "mig", det känns som om hela jag snart är utsuddad
från detta hus, från detta liv, men jag hoppas att jag känner mig lite hemma när
jag kommer hem då mina väggar faktiskt fortfarande kommer vara kvar (vad jag
vet). Dom jag kladdat på, dom jag har designat som jag vill, dom JAG har skapat.


Bilder på rummet kommer nog komma upp, när jag orkar...



Nu ska jag hitta något att tröstäta på, förmodar att det blir någon frukt, då det inte
finns något sött hemma, eller ska man ta sig upp till affären bara för att få trösta
sig själv lite, nej, inte det...